Baby Smolov
För exakt 98 dagar sen skadade jag min axel. Vid ett maxlyft i power clean. Satte nytt PB på 63 kilo, men det kostade en bristning. Hade förmodligen redan en inflammation som exploderade i och med detta. Många veckor efter det hade jag fortfarande konstant ont. När jag väl fick min dom bestämde jag mig för att göra det bästa av situationen och träna det jag kunde träna. Typ ben. Så jag skrev ut Smolovs programmering för back squat. Junior varianten. Den riktiga är tretton veckor, och så länge har jag inga planer på att ha ont i axeln. Tre veckor räckte gott och väl. Fyra pass i veckan med många och tunga set.
Jag baserade min programmering på min max-vikt på 102 kilo. Efter första veckan fick jag dock veta att man skulle räkna på 90% av sin max-vikt, inte konstigt att jag tyckte det var brutalt tungt. Dessutom var det slitsamt. Sista veckan var jag riktigt sliten och hade känningar av någonting i ena ljumsken. Och eftersom jag lär mig av mina misstag så bestämde jag mig för att strunta i sista passet, det var inte värt det. Istället vilade jag från squats i två veckor. Igår var den vilan över och det var dags att maxa igen.
Jag hade siktet inställt på 110 kilo, men det kändes oförskämt lätt. Slängde på ytterligare sex kilo, dagens tyngsta låg på 115 kilo så tänkte att jag var tvungen att toppa det. 116 kilo låg på stången. Och jag klarade det. Så jäkla galet. Hade nog velat se mig själv gå lite djupare och ha en lite bättre rygg på uppvägen, men för att vara ett PB-lyft så tar jag det. Men alltså på tre veckor ökade jag mitt max med 14 kilo, det kallar jag utveckling. Go Baby Smolov!